Archives

Ångest

Mår inget vidare idag

Idag vaknade jag med ångest. Detta beror på att jag inte vet hur jag skall få folk att inse hur jag mår och hur jag har det i mitt liv. Hur jag har haft det i mitt liv. Jag har en anställning tom siste november, innan tänkte jag inte mycket på detta, men nu börjar jag få panik och ångest och det gör ont i bröstet.

Jag har sen början av mars haft en praktik på en handelsträdgård som jag stormtrivs i, stormtrivs med personalen. De kan ta en person som jag som har inlärningssvårigheter mm samt lider av ångest. Sen för 3 veckor sedan så frågade jag min ridlärare hur man gjorde för att komma i kontakt med stall och få testa på hur det är att jobba i ett stall. Hon tyckte jag kunde testa hos henne. Det har jag gjort nu under 3 tisdagar, valde tisdagar då jag rider hos henne på tisdagarna. Men det har visat sig att jag trivs med jobbet och i stallet, men inte riktigt med de som jobbar där. Inget ont om dem, men de passar inte mig. Jo en kille gör det. De lär mig 3 olika sätt att mocka tex, säger 3 olika saker till mig. Hos mig blir det kaos i mitt huvud om jag får tex massa instruktioner som skall göras. Jag kan inte lära mig och jag vill inte springa ifrån och vara jobbig och fråga hela tiden. De har ju sitt pressade schema med som de skall hinna med. Jag önskar att jag vore där fler dagar i veckan, så kanske jag hade lärt mig hur just de vill ha mockat i stallet. Känns lite grann som de ibland letar felen hos mig. Jag klarar inte sådana människor. Så detta är bekymret att jag kanske skulle kunna fått fortsätta här……. men jag trivs inte med människorna riktigt och jag får panik då jag inte fattar vad dem menar då de förklarar. Jag blir arg på mig själv för att jag inte förstår och då kommer mina tårar. Dessa kommer vid alla typer av känslor. Vill inte men de kommer ändå. Det kan tex vara när de skall mocka, så visar en person mig hur det skall göras och jag gör det, men sen kommer en person och kollar och då är inte denna personen nöjd med hur vi gjort och säger tex 4 saker vi skall göra och rätta till, sen går personen iväg. När de har gått så kommer jag inte ihåg de tidigare sakerna som de sa, utan kanske bara det sista. Jag vill inte gå och störa, för jag har lärt mig att detta är fel, man skall kunna tänka lite själv och så. Men jag menar då kan det ju hända att de blir fel så man får utskällning av den anledningen.

Sen min praktik på handelsträdgården är grymt kul och jag känner att jag trivs där med personalen och jobbet, jag har kommit in mer och mer i jobbet. Det är med glädje jag går dit, men mycket här beror på personalen. Men de kommer nog inte att anställa mer folk där.

Så detta är mitt dilemma och ångest att jag har en praktik som jag gärna skulle vilja jobba på, men de skall inte anställa, sen har jag ett som jag får panik över personalen och känner mig utanför. Där jag får ont i magen av att behöva gå dit. Eller ja jag behöver inte gå dit för jag tar semester från mitt andra ställe för att jobba där. Men detta kanske skulle kunna ge mig mer än praktik då jag har rätt till lönebidrag.

Hmmmmm, min anställning går ut om 6 månader och nu blir jag panikslagen över vad som kommer hända i december. Visst jag får a-kassa, men vem vill ha det då man vill jobba och inte har haft jobb i hela sitt liv. Jo semestervikarie jobb.

Nu skall jag vara tyst……. Ha en bra dag alla mina läsare

Jag är ett hopplöst fall

Kära läsare, idag har jag verkligen känt att jag är ett hopplöst fall då det gäller jobb. Hade möte med min AF handläggare, samt min Personliga ombud på jobbet (då jag har ett funktionshinder), samt min chef. Detta var inget kul möte alls kan jag verkligen säga. Jag mådde dåligt under hela mötet. Jag klarar inte av att säga hur eller vad jag känner för någonting. Känner att det ändå inte tjänar någonting till. Deras enda kommentarer var från min chef samt från AF handläggaren att bättre jag sysslar med jobbet jag har nu till november så jag sen har a-kassa igen. De tror jag får mer a-kassa då men det får jag inte. Jo kanske lite grann mer.

Men jag har under hela mitt liv inte haft ett jobb som varat sammanlagt längre än 2-3 månader. Nu när jag äntligen blivit anställd så får jag inte behålla det bara för att jag inte trivs i deras lokaler. Sitter i en källare lokal som är lite väl liten till allt som de har där nere. Jag vantrivs då jag har stökigt omkring mig. Jag är snart 40år och vill gärna skaffa hus och barn som alla andra, men jag kommer kunna glömma detta nu. Kommer aldrig inträffa.

Har  bestämt mig nu att jag kommer söka jobb under detta året för jag tänker inte leva på bidrag en gång till i mitt liv. Sen detta med pension, kommer jag att överhuvudtaget att ha något sådant då jag blir gammal. Kommer jag att ha barn eller liknande som tar hand om mig då jag blir gammal. Nej jag tror inte detta faktiskt. Allt detta skrämmer mig.

Sen skrämmer det mig mer och mer nu att jag kommit på att mina föräldrar kommer inte att leva hela mitt liv, vilket skrämmer mig enormt mycket.

Varför har inte jag samma rätt som alla andra och få ha ett jobb? Ett riktigt jobb? Nu vill jag inte höra kommentarer som att det är många som är arbetslösa mm och det finns fler som vill ha jobb. Allt detta vet man ju om och det hjälper ju inte en precis kan jag säga.

Jag har en funktionsnedsättning som innebär inlärningssvårigheter samt psykisk ohälsa. Dessa saker står jag för och jag har inga som helst bekymmer att prata om det.

KramiZar