Då var det löst

Det är så grymt skönt då allting redas ut

Bestämde mig i morse att jag skulle köra förbi Arbetskraft syd för att prata med min handledare som jag kom på kant med i helgen. Jag hade grymt ont i min mage då jag körde dit, likaså då jag ställde bilen utanför och gick in. Jag gick sakta och med tunga steg in i lokalen. När jag såg henne så vände hon sig om och sträckte ut armarna och sa ”Kom”, jag sa likadant. Vi kramades och jag började gråta klart för jag hade varit spänd hela helgen. Kändes som om allt rann av mig.

Vi pratade en del och jag fick veta orsaken till allting detta, hon sa även att jag fick mer än gärna dela med mig av detta bekymmer till min arbetspsykolog och det kommer jag verkligen att göra. Skall mejla honom nu under kvällen med.

Vi satt och pratade litegrann och jag förklarade med en del för henne. Sen kom en annan av personalen in till oss och pratade. Jag sa att jag tänkte det vore bäst om min arbetspsykolog kom till min arbetsplats och snackade med dem där om jag nu skall vara kvar längre. Men det höll han inte med om. Jag tänkte bara det, att vad fan. Det är ju det han är till för, att få folk att förstå mig samt att se min arbetsplats. Har ju rätt till anpassad arbetsplats med ju.

Jag längtar iallafall nu till helgen då jag skall jobba i stallet. Kommer nog bilder där ifrån efter helgen.

KramiZ

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Protected by WP Anti Spam