Förkylningstider

Hejsan alla mina läsare som just nu är inga. Men jag har inte varit så aktiv här inne pga att jag har legat sjuk nu i mer än en vecka. Sen har jag försökt jobba på dagarna. Jag har möte imorgon med min arbetspsykolog samt min chef. Detta ser jag verkligen inte fram emot kan jag säga. De brukar prata över mitt huvud och lyssnar inte på mig då jag pratar. Så egentligen undrar ju jag då varför jag skall vara med på det mötet.

Jag har kommit med orsaker till varför jag inte klarar av vissa saker, men det går åt skogen ändå. Nu vågar jag inte svara på några frågor, för de tolkar allting fel som jag säger.

Detta har jag skrivit till dem i ett mejl…..

Nu har jag lite grann tröttnat på att människor inte förstår mina bekymmer och mina problem och hur jag fungerar så nu kommer jag att skriva detta och min story här. Läs och förgrundas.

Jag började mitt liv genom att vara pigg och glad tjej, hoppfull mm, till att bli innesluten och innestängd i mina egna tankar och fantasier. Jag blev en annan tjej helt enkelt. Jag ville inte gå till skolan och ja gick till korsningen hemma vid föräldrahuset, men inte längre. Detta pga att jag hade en fröken som alltid hackade ner på mig, alla kvartsamtal som man hade var det enbart negartiva saker. I klassrummet kunde jag ingenting, mina kompisar skulle hjälpa mig för jag var värdelös och kunde inget själv, enligt min fröken. Grupparbeten var inte kul för då berömdes mina gruppmedlemmar och jag skulle inte ha klarat mig utan dem alls. Detta har jag mått dåligt av hela min skoltid.

Jag gick till kurator som fixade att jag fick en bra lärare på mellanstadiet som ställde upp på mig och hjälpte mig i kapp litegrann, men jag fick ju min lågstadielärares dotter i min klass och eleverna tyckte jag var lärarens gullegris så jag blev mobbad och utfryst av kompisar hela mellan och högstadiet.

Ja detta var min bakgrund. Detta tror jag spelar in när jag har svårt att känna att jag duger själv och klarar av saker och ting själv. Känslan av att jag är dum i huvudet och inte klarar någonting utan någons hjälp sitter kvar, jag vågar inte göra fel och misstag. Jag har inlärningssvårigheter som gör att jag inte kan ta in information lika lätt som alla andra. Jag kanske förstår direkt, men sen när jag skall göra det själv så hakar det upp sig rejält.  Jag blir orolig och nervös och frågar gärna mycket och ofta. Detta gäller i allating som jag tar mig för så det kvittar vad ni ger mig. Jag behöver den tryggheten att jag har någon jag kan fråga. Sen kan man ju inte ha handledare hela tiden. Men se nu, kolla med Maria hur det gått för mig i skanningen. Hon har kommit på ett sätt som jag kan lära mig på. Jag trodde aldrig jag skulle kunna lära mig.

Sen att jag inte trivs i en lokal utan kök och rörigt det är bara jag, sån är jag. Ljuden bekymrar mig inte jag har min älskade musik att lyssna på. Jag vågar inte öppna munnen nu och komma med förslag eller åsikter för jag är livrädd för vad alla andra skall tycka o säga om det. Vill ha jobb, men börjar undra om jag verkligen klarar av detta. Alltså jag känner mig misslyckad på varenda ett. Är som jag säger att hade jag haft en Maria på vartenda jobb så hade jag inte suttit här nu. Hon kan detta med att förklara och hjälpa folk med inlärningssvårigheter.

Inför möten känner jag numera att jag inte kan säga vad jag känner och tycker igen och det gör ont, känns som det kvittar vad jag vill för alla mina idéer är meningslösa och ouppfyllbara. Hur tror man det känns för mig att återigen få känna sig så där värdelös och meningslös som jag gjorde i skolan. Att inget jag säger är bra nog eller liknande.

Sen kan man inte börja ett möte med negativitet till mig eller klagomål eller era oroligheter över mig för då hakar mitt huvud upp sig på detta hela mötet och jag grubblar över detta istället för att lyssna på det ni verkligen säger. Tårar kommer fast jag verkligen inte vill och de kan komma för att jag är arg med. Känns ibland som att folk pratar över huvudet på mig och ändå beslutar saker som jag kanske inte riktigt är med på. Så blir det att jag håller med eftersom mina egna idéer och förslag är så ogenomförbara, för att jag vill ha jobb. Men sen blir jag ledsen och ni oroliga då jag inte klarar av jobben ni sätter mig på.

Ni visar mig instruktioner etc snabbt snabbt, jag vet jag själv är sådan om man kan ngt och skall visa någon hur man gör. Sen läsa mig till, jo pyttsan det tar evigheter för mig. Kan ta mig en dag och läsa en sida i en lagom stor bok innan jag förstått vad där står, därför jag inte läser böcker.

Nu vet ni inblandade i mig litegrann mer. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Protected by WP Anti Spam