Tag Archive | psykisk ohälsa

Min ångest kom i natt

Hejsan mina vänner, tänkte skriva av mig lite grann. I natt vaknade jag och kikade på min mobil där det hade kommit ett meddelande att de inget kunde göra åt mitt förslag för det gynnade inte min kollega mer än en av helgerna. Sen har en annan kollega kommit med förslag och dela söndagarna. O om detta skulle bli verklighet så kommer jag att jobba en hel helg och 1 lördag och en söndag.

Jag fick panik och lät det jag inte skulle göra, hade jag ju lovat mig och min chef, fick panik och paniken tog överhand. Sen när jag tänkt på det nu på morgonen så kanske det inte är så farligt. Men jag låser ju upp en helg. Det beror ju på om man gör någonting på lördagen om man kan jobba Dagen eller kvällen.

Men jag tänkte ta i så fall en kväll och en dag. Man kanske kan byta om det råkar vara någonting speciellt man skall på. Vi hjälper ju varandra. Hoppas jag .

Med detta vill jag ha sagt att jag än en gång låtit min oro och ångest ta överhand. Lade även till en video jag gjorde efter sommarens ena konsert i Karlskrona. Dessa killar inspirerar mig, speciellt Robert Pettersson.

Detta har inträffat

Detta har inträffat

Den 22 oktober var kund i kontakt med en annan assistans bolag angående att hon ville kolla om det blev annorlunda för henne att gå över till dem. Samma dag hade hon kontaktat Malin (en FD assistent) för att hon var så trött på vår chef. Samma dag (ovetande om varandra) så hade jag kontaktat samma bolag för att kika hur man sökte jobb hos dem.

Den 23 oktober berättade kund för mig att hon hade vart i kontakt med ett annat bolag.

Den 24 oktober skickade jag till henne och frågade om hon hade pratat med sin godeman om att hon ev ville byta, för jag menar att hon är ju neutral. Hon har bara med kund att göra. Detta hade på något vis hamnat hos min chef. På kvällen samma dag så frågar jag min kollega om hur han ser på Frösunda och framtiden på Frösunda, samt att det finns dem som har det bättre. Tänkte på vissa saker som är privata. Men detta var inte för att få över honom någonstans. Utan som vem som helst som diskuterar sin framtid på ett företag med en kollega. Detta hade min kollega inte visst hur han skulle reagera på så han ville ringa någon och rådfråga dem. Han valde min chef som i sin tur sa åt honom att skicka det som jag hade skrivit till honom.

Jag jobbade som vanligt den 25 oktober och jag och kund pratade om allt möjligt och jag förklarade för henne varför jag ville ha en annan kund med och varför jag ville byta. Hade inte en baktanke med detta. Utan detta var för att jag ville testa ett annat bolag med. På kvällen så säger kunden att hon vill ha tillbaka Malin som assistent. Jag sa till henne bara det som Malin sagt till mig och kund att Malin kommer inte tillbaka till Frösunda. Då sa kund rakt ut att hon då följde hon minsann med Malin till det bolaget. Jag jobbade morgonen den 26 oktober som vanligt. Vi hade kul och jag gick med henne till sitt jobb och sa att vi ses ju imorgon till henne. Jag begav mig hemåt, sen när jag kom hem så fick jag ett mycket konstigt samtal från min chef. Där sa han att han, Anette (hans chef) och kundens namn hade kommit överrens om att de ville sparka mig. Han sa att kunden hade ringt dem och sagt att hon vile sparka mig pga att jag bedrivit någon sorts kampanj emot kund och kollegor att de skulle byta bolag. Detta har jag verkligen inte gjort, inte medvetet i alla fall. Så han undrade vad jag hade att säga om detta. Jag sa som det var men han sa bara att han hade det svart på vitt på att jag bedrivit en kampanj. Detta är tom uppe på huvudkontoret i Stockholm. Så jag blev ju uppsagd på dagens datum och fick inte komma mer till kund. Hon ville inte se mig. Jag var hemma med lön under 2 veckors tid. Men under den tiden skulle jag vara tillgänglig för dem.

Jag och fler med mig fattade ingenting för bara så sent som den 24 oktober skrev kund följande till mig ”Detta har inte med min cebberalpares att göra alls jag tänker på att jag blir bara äldre och med tiden behöver hjält med allt även det lilla jag kan fixa idag. Tänker som kunden som dog där du skulle prova att jobba jag vill ha ett bra slut på mitt liv på jorden när den dagen kommer när jag skall somna in för för allra sista gången i mitt eget liv du är en av dom som jag skulle vilja att du skulle sitta oh vaka över mig när jag drar in mitt allra sista andetag innan jag slutter mina grågröna ögon”. Så jag trodde inte riktigt på detta som min chef sa men blev ju klart chockad och ledsen.

Den 30 oktober ringer en annan chef till mig på Frösunda och säger att hon fått order från sin chef (Anette) och från VDn att jag skulle sparkas. Hon kunde inget göra, sen när jag ifrågasatte det så sa hon ”Vad av Mattias samtal tog du in?” ”Att kund ville sparka mig, inte din kund” (Var timvikarie hos en av hennes kunder), hon hade inte ens berättat för mig själv att mina pass hos den kunden i december var borttagna och att jag var borta ur systemet, det såg jag själv då jag gick in i medvind. Hon sa även att hon inte kunde gå över huvudet på sin chef och min chef. Samt att de hade svart på vitt på att jag var illojal emot företaget.

Den 31 oktober så kom jag till kunden för att lämna tillbaka hennes nyckel och säga hejdå till henne. Samt att lämna tyger som jag köpt till henne och hämta lite saker som var mina. Hennes godeman var med och mötte mig vid parkeringen. Hon sa att hon kunde gå in och kolla med kunden om hon ville och orkade träffa mig. Jag väntade utanför. Tillslut kom hennes godeman ut och hon sa att kunden kom med henne ut istället. Kunden kör fram till mig och vi säger båda i kör ”Får jag ge dig en kram?” Jag ger henne en kram och viskar i hennes öra att jag älskar henne och att jag inte är arg på henne. ”Detta är inte mitt beslut” viskar hon om och om igen till mig (Detta har jag även hört en kollega säga att hon sagt till dem och nu sa hon det till mig och sin godeman). Jag blev arg och frågade henne vems beslut detta var och om hon ville berätta vem det var, ”Det är Frösunda” sade hon, ”det är dem som vill sparka dig det är tom uppe i Stockholm detta”. Hon kramade mig så krampaktigt, hon ville inte släppa mig och hon grät floder och jag vet när hon menar allvar och talar sanning. Detta är sanningen. Hon sa att Mattias ringt henne på torsdagen 26 oktober och sagt ”Vi har bestämt oss för att säga upp Marie Strand, hur ser du på detta?” Kunden hade blivit chockad och bara suttit och stammat fram ja, jo, jo, ja, jo, nej, vet inte, jo. Sen kom samtalet till mig efter det.

Jag lugnade henne med att jag har andra jobb så hon inte skulle oroa sig för mig. Men om hon bytte bolag någon gång och ville ha mig till assistent så kunde hon höra av sig. Sa även att hon fick ringa och smsa mig hur mycket och hur ofta hon ville.

Har nu även hört av Malin att min chef har sagt till henne att skicka ALLT det jag skriver till honom. Hon skall skvallra på mig till honom. Detta vägrar hon att göra, för hon har bara rådigt mig i mitt yrke. Vi har inte pratat sekretess. Hon har gjort det som min chef borde ha gjort för mig.

Så jag ser detta som lögn från min chef att han säger till mig att kunden ville detta.

 

Ångest

Jag lider av panikångestattacker, men jag känner mig inte förstådd på jobbet bla samt bland vissa vänner. Kanske inte så värst lätt alltid. Men ibland känns det som om jag duger till då mina vänner mår kasst men när jag mår dåligt så gör jag det inte. Nu kan detta kanske höra ihop med min oro jag vet inte.

Idag på jobbet mådde jag dåligt och när jag får mina panikattacker så hjälper det ibland att få vara för mig själv och köra ett andningsprogram som en gammal kollega lärde mig. Men när jag vill det så får jag oftast låsa in mig på toaletten för att få vara ifred då tårarna sprutar och jag tror jag skall dö, mer eller mindre. De verkar inte förstå att jag har lönebidrag av en anledning och det är för att jag har en del besvär så som inlärningssvårigheter och panikångest.

Idag gick jag ner till dammen för att rensa den lite mer när jag kände detta kom och ingen verkade förstå mig. Usch vad jag gnäller, förlåt mig. Sen började jag tänka på min och min sambos resa i november som jag ser mycket fram emot kan jag säga.

Stil Los Gigantes

Längtar som bara den kan jag säga.

Ångest

Mår inget vidare idag

Idag vaknade jag med ångest. Detta beror på att jag inte vet hur jag skall få folk att inse hur jag mår och hur jag har det i mitt liv. Hur jag har haft det i mitt liv. Jag har en anställning tom siste november, innan tänkte jag inte mycket på detta, men nu börjar jag få panik och ångest och det gör ont i bröstet.

Jag har sen början av mars haft en praktik på en handelsträdgård som jag stormtrivs i, stormtrivs med personalen. De kan ta en person som jag som har inlärningssvårigheter mm samt lider av ångest. Sen för 3 veckor sedan så frågade jag min ridlärare hur man gjorde för att komma i kontakt med stall och få testa på hur det är att jobba i ett stall. Hon tyckte jag kunde testa hos henne. Det har jag gjort nu under 3 tisdagar, valde tisdagar då jag rider hos henne på tisdagarna. Men det har visat sig att jag trivs med jobbet och i stallet, men inte riktigt med de som jobbar där. Inget ont om dem, men de passar inte mig. Jo en kille gör det. De lär mig 3 olika sätt att mocka tex, säger 3 olika saker till mig. Hos mig blir det kaos i mitt huvud om jag får tex massa instruktioner som skall göras. Jag kan inte lära mig och jag vill inte springa ifrån och vara jobbig och fråga hela tiden. De har ju sitt pressade schema med som de skall hinna med. Jag önskar att jag vore där fler dagar i veckan, så kanske jag hade lärt mig hur just de vill ha mockat i stallet. Känns lite grann som de ibland letar felen hos mig. Jag klarar inte sådana människor. Så detta är bekymret att jag kanske skulle kunna fått fortsätta här……. men jag trivs inte med människorna riktigt och jag får panik då jag inte fattar vad dem menar då de förklarar. Jag blir arg på mig själv för att jag inte förstår och då kommer mina tårar. Dessa kommer vid alla typer av känslor. Vill inte men de kommer ändå. Det kan tex vara när de skall mocka, så visar en person mig hur det skall göras och jag gör det, men sen kommer en person och kollar och då är inte denna personen nöjd med hur vi gjort och säger tex 4 saker vi skall göra och rätta till, sen går personen iväg. När de har gått så kommer jag inte ihåg de tidigare sakerna som de sa, utan kanske bara det sista. Jag vill inte gå och störa, för jag har lärt mig att detta är fel, man skall kunna tänka lite själv och så. Men jag menar då kan det ju hända att de blir fel så man får utskällning av den anledningen.

Sen min praktik på handelsträdgården är grymt kul och jag känner att jag trivs där med personalen och jobbet, jag har kommit in mer och mer i jobbet. Det är med glädje jag går dit, men mycket här beror på personalen. Men de kommer nog inte att anställa mer folk där.

Så detta är mitt dilemma och ångest att jag har en praktik som jag gärna skulle vilja jobba på, men de skall inte anställa, sen har jag ett som jag får panik över personalen och känner mig utanför. Där jag får ont i magen av att behöva gå dit. Eller ja jag behöver inte gå dit för jag tar semester från mitt andra ställe för att jobba där. Men detta kanske skulle kunna ge mig mer än praktik då jag har rätt till lönebidrag.

Hmmmmm, min anställning går ut om 6 månader och nu blir jag panikslagen över vad som kommer hända i december. Visst jag får a-kassa, men vem vill ha det då man vill jobba och inte har haft jobb i hela sitt liv. Jo semestervikarie jobb.

Nu skall jag vara tyst……. Ha en bra dag alla mina läsare

Ogillar att vara ovän med folk

Nu har det hänt en del så det var svårt idag och välja rubrik kan jag säga. Men skall dela upp allt i olika stycken i mitt blogginlägg.

Torsdag

Idag hade jag möte med min arbetspsykolog på Arbetskraft syd där jag är anställd. Vi pratade även med min chef och det verkade okej ända tills min chef säger att jag messar mkt till Maria under arbetstid. Att Maria hade skrivit att de skulle jobba. Men jag hade ju rast, sen n’r hon svarar mig är ju upp till henne inte upp till mig. Sen har jag sagt att jag messar ju på mina raster och då fick jag höra att jag skulle ju förstå att Jan-Olof min chef reagerade på att jag messade. Hur skall han kunna göra detta då jag sms:a på mina raster, samt att vi har olika tider hela tiden, vi har inga fasta tider då vi har rast på jobbet. Blev rörigt nu så nu backar vi bandet. Jag är uthyrd till en handelsträdgård för att testa på fysiskt arbete. Och jag lider av panikångest och orosattacker. Då har min arbetspsykolog och jag kommit överens om att jag får ha 5 min i timmen som jag kollar min mobil och kanske får stöd av vänner.

Lördag

Idag har jag kört till min nygamla vän som numera har flyttat ner till Kristianstad igen, vi har inte haft kontakt sen 2009, så lite nervöst var det allt kan jag säga. Men det var roligt att träffa henne igen samt hennes barn, varav minstingen är mitt fadderbarn. Älskar dessa personer så mycket. Hur har vi kunnat vara ovänner eller inte vänner på så lång tid? Det kan man undra. Men jag tog mod till mig för en vecka sedan och skrev till henne över Facebook. Hon skrev tillbaka, blev glatt överraskad. Man har saknat henne kan jag säga.

Min handledare messade mig på Facebook att jag skulle ju hålla mig till rasterna och sms:a till henne, ja men det är ju det jag gör, vad är problemet tänkte jag. Så då skrev hon ett sms att hon bad mig ta bort hennes mobilnummer från min mobil. Hon trodde jag redan gjort detta (eftersom jag var nära ta bort allas nummer när jag fick klagomål att jag messade och satt på Facebook när jag jobbade) men jag var ju inne på mina raster, sen att folk väljer att svara mig de är ju upp till dem, menade ju jag på. Min arbetspsykolog med.

Nu är jag borta som vän till henne på Facebook, blockerad på Facebook från henne mm. Jag tycker detta är grymt löjligt om jag skall vara ärlig. Då hon dessutom beskyller mig för att jag beskyllt henne för en massa då det är Jan-Olof fel. Men herregud det är väll inte han som messar mig från hennes privata mobil eller hur är det?

Jaja, jag och min kompis Carola var iallafall ute hos en kompis som har ridskola för att ta en lektion. Då fick vi reda på att hon behövde medryttare till hästarna som vi red på. Jag är grymt sugen men skall ju ev börja jobba på min ridskola, samt rider ju där. Detta ligger ju sedan utanför Fjälkinge. Det är en bit från där jag bor.

Så vi får se vad som händer

KramiZar

Förlåt att jag vart dålig på att blogga

Idag har jag hunnit med en hel del kan jag säga, jag gick upp tidigt för att komma iväg på en nästan 2 mils lång promenad. Det var grymt skönt att vara ute. Höra fåglarna som visslar där ute är grymt kul samt att se alla vårtecken som finns där ute.

När jag kom hem igen helt slut så drack en massa vatten och aldrig har vatten smakat så gott =) Men sen en dusch och mina kläder i tvättmaskinen, jag tackar gudarna för att vi har egen tvättmaskin i lägenheten.

Sen blev det havregrynsgröt till frukost. Jag har saknat detta då jag åt LCHF. Men nu håller jag mig mätt längre. Fiskarna i akvariet fick med sig en städning.

Jag har förresten fått erbjudan om en praktik som jag tror jag skulle älska som bara den. Det är i stallet där jag rider. Tänk att få umgås med hästar hela dagen. Alltså det är ju en massa mer än endast bara gosa med dem, men bara att få gå in till en häst om man är lite nere, det kan vara underbart.

Så imorgon skall jag ha möte med dem som betalar ut min lön. Hoppas att vi kan komma med en lösning. Vet inte hur jag skall göra, men detta vill jag verkligen.

Återkommer med hur det går :)

Besök på Psyket och Arbetsförmedlingen

Jaha idag har jag först haft möte med min psykologläkare om min medicin och om planerna på att bli gravid. Jag skall fortsätta med att ta tabletterna som jag gör nu och de vill inte öka dosen. Tar en sådan liten dos. Sen om jag skulle komma och bli gravid så skall jag kontakta henne igen då, så tar vi den diskussion då. Hon är bra min läkare som jag har på Psyket.

Har en underbar psykolog med som jag träffar i dagsläget varannan vecka. Så jag får hoppas att jag kommer underfund med vem jag är och hur jag skall hantera mina bekymmer, min oro, min ångest som jag har.

Lunch åt jag hos min mamma på hennes arbete, gott med Janssons Frestelse och ägg. Saknar min mammas mat, även min fars chili con carne, det skall jag nog önska nästa gång som jag kommer hem till dem igen.

Sen kom jag till AF för att jag skulle träffa min arbetspsykolog där. Han brukar vara bra, men nu började mötet med att han var negativ och tog upp negativa saker. Jaha där föll min positivitet. Jag var så in i nordens glad när jag kom dit och skulle berätta om mitt nya jobb. Men nej det gick åt skogen. De på AF undrade hur lång tid det skulle ta innan jag inte hade blodad tand för detta? Mina andra jobb har jag ju inte klarat så länge innan någonting vart fel. Jag kände hur mina tårar brände bakom ögonlocken. Jag är extremt känslig person som lätt blir ledsen, sen låser jag mig och får inte fram ett ord när jag börjar ett möte med nederlag. Så han fick inte mycket ur mig kan jag säga.

Skall dit igen på fredag och till dess skall jag inte ha mejlat honom samt gjort en hemuppgift om min oro. Får se hur det går. Skallträffa min vanliga psykolog på torsdag så får se vad hon har att säga om det hela.

KramiZar till er

Jag är ett hopplöst fall

Kära läsare, idag har jag verkligen känt att jag är ett hopplöst fall då det gäller jobb. Hade möte med min AF handläggare, samt min Personliga ombud på jobbet (då jag har ett funktionshinder), samt min chef. Detta var inget kul möte alls kan jag verkligen säga. Jag mådde dåligt under hela mötet. Jag klarar inte av att säga hur eller vad jag känner för någonting. Känner att det ändå inte tjänar någonting till. Deras enda kommentarer var från min chef samt från AF handläggaren att bättre jag sysslar med jobbet jag har nu till november så jag sen har a-kassa igen. De tror jag får mer a-kassa då men det får jag inte. Jo kanske lite grann mer.

Men jag har under hela mitt liv inte haft ett jobb som varat sammanlagt längre än 2-3 månader. Nu när jag äntligen blivit anställd så får jag inte behålla det bara för att jag inte trivs i deras lokaler. Sitter i en källare lokal som är lite väl liten till allt som de har där nere. Jag vantrivs då jag har stökigt omkring mig. Jag är snart 40år och vill gärna skaffa hus och barn som alla andra, men jag kommer kunna glömma detta nu. Kommer aldrig inträffa.

Har  bestämt mig nu att jag kommer söka jobb under detta året för jag tänker inte leva på bidrag en gång till i mitt liv. Sen detta med pension, kommer jag att överhuvudtaget att ha något sådant då jag blir gammal. Kommer jag att ha barn eller liknande som tar hand om mig då jag blir gammal. Nej jag tror inte detta faktiskt. Allt detta skrämmer mig.

Sen skrämmer det mig mer och mer nu att jag kommit på att mina föräldrar kommer inte att leva hela mitt liv, vilket skrämmer mig enormt mycket.

Varför har inte jag samma rätt som alla andra och få ha ett jobb? Ett riktigt jobb? Nu vill jag inte höra kommentarer som att det är många som är arbetslösa mm och det finns fler som vill ha jobb. Allt detta vet man ju om och det hjälper ju inte en precis kan jag säga.

Jag har en funktionsnedsättning som innebär inlärningssvårigheter samt psykisk ohälsa. Dessa saker står jag för och jag har inga som helst bekymmer att prata om det.

KramiZar

Kvällstankar som jag har

Nu slår klockan snart 23:10 PIP, Jag sitter uppe för jag kan verkligen inte sova. Jaga hr så mycket som snurrar i mitt huvud kan jag säga. Jag vet verkligen inte vart jag skall börja. Men ikväll så ringde min storebror som jag älskar så grymt mycket. De skulle komma på mitt firande av min födelsedag nu i helgen men nu kunde de inte igen för det kom någonting emellan. Jag låtsas ofta att jag bryr mig kanske inte så västa mycket, men det gör jag verkligen. Jag blev besviken kan jag säga för jag älskar min storebror något grymt mycket. Vi har knappt någon kontakt och det är jag ledsen över. Jag har inte min bror lika nära som min sambo har sin ena bror. Men de är bröder med, 3 stycken, kanske det är skillnad jag vet inte.
Jag tänker mycket på framtiden och ororar mig över hur det skall gå med mig då mina föräldrar inte finns i livet längre. Jag har min underbara sambo, men jag har inga barn som kan ta hand om mig då jag blir gammal, jag har inget syskon som jag har bra relation till. Tårarna trillar på mig nu när jag tänker på det. Jag vet inte vad jag skall ta mig till längre med mina tankar och funderingar.
Var i tisdags hos en psykologläkare som envisas att de vill skriva ut tabletter till mig. Jag sa att jag vägrar ta medicin. Jag förklarade varför, att jag då jag avr 18 år åt tabletter emot mensvärk och tappade mycket av mitt tjocka hårsvall, hon svarade med att det inte ens i minemala fall finns den chansen med detta medel. Men när jag gogglade på det och läste om dem i FASS så stod det att de kunde hända och det var ytterst liten chans, men den fanns. Så hur mycket hon vet om detta, det förstår jag verkligen inte.
Sen säger folk jag skall ta det ändå, det kan ju göra att jag mår bra, men jag kan ju säga att det som får mig o må dåligt är mitt hår. Skall jag då riskera att tappa det igen? För jag kommer inte att märka det förrän det är försent. Så jag vet inte riktigt. Men tabletterna heter Fluoxetin ratiopharm, är det någon här inne som vet någonting om det?
Jag kommer skriva mer senre om vad som inträffat i veckan, men jag ville skriva av mig ikväll. Är så grymt ledsen och nedstämd ikväll.
KramiZ Beach Mia

Mina funderingar

Jag ser nu fram emot den 9 september då jag skall till en psykolog läkare som kanske skall bestämma sig för att jag är ”för frisk” för att få deras hjälp, som vanligt. Jag hade en underbar tant som psykolog tills sommaren 2013, men se gick hon i pension och jag fick en ny som till en början var underbar. men när jag var där i januari i år så betedde hon sig konstigt. Jag berättade att jag har svårt att uttrycka mig muntligt, jag kan tänka saker i mitt huvud och få fram de bästa sakerna men jag får inte fram dem muntligen. Då blev hon tyst, jag blev tyst. Ingen sa någonting och då blir det ännu svårare för mig att säga någonting då det blir sådan tystnad. Tillslut tog hon sin kalender och gick och ställde sig vid sn dator och kollade mejlen, kollade i sin kalender, svarade på mejlen, sen stod hon bara där, så jag visste tillslut inte om jag skulle gå eller vad jag skulle göra. Reste mig upp och tog min jacka på mig och inväntade att hon skulle säga någonting. Men jag hörde bara ett surt ”Jaha hejdå då” Jag svarade lågt ett hejdå tillbaka, men sen inget mer så jag gick ut ur rummet och gick med tunga steg därifrån och mina tårar ville bara tränga ut ur ögonen och trilla nerför mina kinder. Ringde min mamma och berättade vad som hänt och ho tyckte inte det var klokt. Så när jag kom till min praktik så kontaktade jag patientnämnden, de tyckte inte om hennes betende och skulle kontakta hennes chef. Efter några veckor fick jag ett svar som de fått av chefen och jag vet inte vad det var för psykologi nojja men han menade på att de kunde hjälpa mig med remiss till Häsleholms sjukhus, eftersom jag bor i stan, det tyckte jag lät bra, så jag kontaktade honom, detta gjorde jag i mars, men har fortfarande inget hört. Nu kontaktade jag psykiatrin i Kristianstad igen att jag ville ha hjälp men inte av min gamle psykolog.
Så nu den 9 september skall ajg dit och jag skall ta med min älskling så jag hoppas det kommer gå bra. Men om de inte kan hjälpa mig så kan de ju skicka en remiss till Adaptus, de kan nog hjälpa mig annars.
Sen detta med jobb och annat. Jag är 38 om 2 veckor ca och jag har aldrig varit tillsvidareanställd. Jag har pga mitt handikapp rätt till Utvecklingsanställning, lönebidrag samt trygghetsanställning. Nu får jag höra att det stället jag är på nu har inga pengar och det vet jag sen innan, men att det tog en person 2 år att lära sig det som jag sysslar med. Jag kommer inte att vänta 2 år utan att ha en lön, då får jag hitta någonting inom handikappsomsorgen som jag kan litegrann, då jag är utbildad vårdare, personlig assistent, elevassistent. Så kanske det inte tar så lång tid för mig att lära sig det. Men inte lätt det heller. Så jag vet inte hur jag skall göra. Men skall ha möte emd min handläggare på AF på fredag, samt min handledare där jag är, samt en till person. Men jag skall kolla om jag kan få träffa min handläggare på AF först i några minuter och säga mina tankar som jag har om detta för han har jag lätt att prata med Vill det skall inträffa en del nu. Har man inte haft ett riktigt jobb och kunna betala sina studieskulder mm som bara växer och växer hela tiden ju längre tiden går. Så blir det svårt. Leva på sin sambo är verkligen inget kul heller. Jag mår så dåligt idag över en massa saker.
Var även och kollade, där vår eventuella nya lägenhet ligger, igår ch tala om att jag vill flytta dit nu, vi skall dit och kolla på måndag och som jag förstått så är vi de enda som anmält intresse till den lägenheten så man kan ju hålla tummarna riktigt. Där är grymt fint där ute. Sen fick jag höra att ev skulle min nuvarande hyrevärd ta över de huset med, nej tänkte jag, sätt då inte in kallhyra där med. Då kommer vi få flytta en gång till.
KramiZ på er alla vänner från Beach Mia